Du gör min dag
Med en rykande kopp svart sitter jag här ensam. Numera i mitt cribb och det märks vill jag lova, ett halvt diskberg, torkade kaffe-fläckar och liknande på golvet och några damtussar här och var.. Ja vad ska man säga, att bo själv är inte high life alla gånger. Efter drygt 2 veckor hos mammsen sitter jag nu här. Redo för att ta tag i mitt liv och mitt cribb och det på riktigt denna gång. Det behövs! Och känns både skönt och oskönt just nu. But thats life.
Jag försöker så gott det går. Och jag känner nu att det funkar, det funkar alldeles utmärkt. Inväntar bara en sista bekräftelse sen kan jag KÖRA järnet och visa vem jag egentligen är och vad jag går för. Jag har så mycket framför mig så ni anar inte, planer för framtiden och en massa annat. Det ser ljust ut, riktigt ljust ut.
Och ja, som det ser ut nu (beroende på mig själv) så sticker jag till pappsen i januari och blir borta hela 2 månader, det vill säga att jag är tillbaks i mars någon gång. Hur skönt ska inte det bli då? Dock är det ju det, är jag redo? Vågar jag? Vill jag? Kan jag? Det är just det, men JAG ska bannemig göra det. För innerset inne vet jag att jag både kan, vill, vågar och är REDO.
(Btw, klickade hem en liten godbit förut också, iPhone 4 med hela 32 gb. Nice?)
felicia ♥
